Sambon var äntligen färdig med sina studier och vår familj växte under tiden studierna pågick. Från att ha varit fyra personer i hushållet var vi plötsligt 5 personer, och en liten till var på väg, inklämda på en yta om 92 kvadrat. Så vi gav oss ut i bostadsdjungeln och började leta efter vårt drömboende.
Att hitta ett så pass stort boende till en rimlig peng i storstan där vi bodde var tji, så det blev till att titta i de lite mindre samhällena utanför stan.
En dag hittade vi inte mindre än tre objekt som föll oss i smaken. Storleken på hus varierade från 150 till 200 kvadrat och priserna var resonliga med tanke på hur det såg ut på marknaden.
Vi kontaktade mäklarna och åkte på visning på alla tre samma dag. Det ena huset gick bort direkt. Visserligen låg det på en trevlig gata men själva huset var fruktansvärt opraktiskt planerat för en stor barnfamilj. Det var genomgångar genom sovrum för att komma in i andra sovrum. Inget att göra åt även om man var villig att riva en eller annan vägg alltså...
Hus nummer två tilltalade oss mer och låg på samma gata som det första. I huset bodde idag en barnfamilj och det fanns sovrum till samtliga av våra barn. Nackdelen med huset var det lilla köket och det lilla vardagsrummet. Och att det inte fanns två duschutrymmen. Men det gick ju att lösa med lite omdisopistion så det var iallafall intressant.
Till vi såg hus nummer tre. Vi föll som furor hela familjen. Det var ett sutteränghus med stora ytor och inglasad altan. Tomten var plan och här gick det att spela fotboll på gräsmattan. Det lustiga var att vi innan vi åkte på visningarna trodde att detta hus skulle vara det minst intressanda av de tre. Jag har aldrig gillat sutterräng...Vi gav oss in i en budgivning men var tvungna att lägga oss när vi var två kvar. Jag passerar ofta huset då det ligger precis vid dagiset där våra två yngsta går och jag funderar fortfarande på om det var rätt...
Vilket hus det blev? Ja, inte det första iallafall...
I början av 2005 gick flyttlasset från Linköping. Många av våra vänner ställde så snällt upp både med flytthjälp och barnpassning.
Huset var rena drömmen med stor hall och varsitt rum till barnen. Men så började eländet...
Redan andra dagen i huset ville barnen bada i badkaret. Visst, det gick väl bra. Det plaskades så det stod det härliga till och när de sedan badat klart sveptes de in i badlakan. Proppen drogs ur badkaret och vips så var det vatten överallt! Inte nog med att vattnet inte rann ner i brunnen under badkaret, allt vatten forsade dessutom från badkaret och ut i den intilliggande tvättstugan. Vilken mardröm- men det kanske bara var tillfälligt tänkte jag naivt. Besiktingsmännen som varit på plats hade ju inte sett några fel. Och inte hade familjen som bodde innan oss haft några problem, de hade de ju uttryckligen svarat nej på.
När vi kontaktade säljarna förstod de precis vad vi pratade om när det gällde fallet från badkaret. Golvet lutade mycket riktigt åt fel håll och vi lovades kompensation.
Och nu börjar den riktiga cirkusen...
Vi ringde genast en kompis som driver en byggfirma som lovade att komma och kolla på eländet och räkna på kostnaden. Vi bestämde ett datum för start av ombyggnad och trodde allt var frid och fröjd.
Som jag tidigare skrivit var vi ju inte riktigt nöjda med kök och vardagsrum. Vi hade därför kontaktat en lokal byggfirma som skulle riva två väggar mellan dessa rum och intilligande matrum. De släpade i sin tur med sig en elektriker för att ta loss eventuell el och för att sätta tillbaka den efteråt.
Väggarna revs och jag blev jättenöjd!
Elektrikern hade vi nytta av och han fick dra om en del el. Badrumskillen fixade med badrummet. Jag hade det inte långtråkigt-mammaledig som jag var.
Så en dag kommer plötsligt Pelle som badrumskillen heter och säger till mig- Du, Annica, vi har ett problem. Det forsar vatten ur avloppet i tvättstugan... Raskt in och stänga av tvättmaskinen. Avloppet tar inte emot mer vatten... Kanske har det blivit stopp någonstans...Har barnen stoppat ner nåt i toan... Det var många tankar som flög fram i huvudet vill jag lova.
Eftersom vi var nyinflyttade på orten hade vi inget kontaktnät som kunde hjälpa oss så jag ringde sambon som befann sig på jobbet och förklarade läget. Han i sin tur försökte få tag i en rörmokare. Alla var upptagna men kunde komma om några dagar. Men läget var ju akut! Jag ringde i desperation till den lokala byggfirman och bad om hjälp. Och visst hade de kontakter. De skickade en rörmokare nästan omedelbums. Han kunde bara konstatera att han inte såg något fel. Vi ringde då efter en spolbil bara för att konstatera att inget satt fast i rören.
Problemet avhjälptes inte och vi fick åter ringa spolbilen som gick ner med kamera i rören bara för att konstatera att inget satt fast. Problemet var att hela avloppssystemet under vårt hus var felkonstruerat. Killarna som jobbade i spolbilen sa att det syntes jättetydligt och de svor nästan på sina liv huruvida tidigare ägare haft problem med avloppet. De menade att de till 100%måste haft det.
Vi hade vid det här laget även kontaktat säljarna och ifrågasatt deras ärlighet kring dessa punkter. De hade i sin tur kontaktat den tidigare ägaren som dessutom byggt huset. Båda kom över till oss och tittade på eländet och lovade att hjälpa till med uppgrävning av avloppssytemet nästkommande morgon. På morgonen ringer säljaren oss och ber om ursäkt men den tidigare ägaren har dragit sig ur att hjälpa till då denne tror att han har lagen på sin sida.
Jag gråter i förtvivlan... Men biter ihop!
Raskt får jag tag i den lokala byggfirman som rycker ut och gräver upp eländet. Rörmokaren kommer åter ut och drar i sin tur om avloppet. Golvet läggs sedan igen.
Elektrikern kan inte göra klart det han ska pga allt annat, så förutom att vi inte kunde använda toa, dusch eller laga mat hade vi inte heller någon värme på bottenvåningen. Kul start som husägare...
Självklart blev det rättssak av det hela och vi fick genom vår svinsdyra advokat tillbaka en del av kostnaderna för våra utlägg.
När vi ändå var i farten så tryckte vi till våra mäklare lite också då denne ljugit i sin objektsbeskrivning. Visst kan jag tycka att vi var ruggigt naiva så här efteråt men det är inte varje dag man köper sitt första hus. Och vi använde oss av kända mäklare och kunniga besiktingsmän. Vi trodde helt enkelt vi var skyddade.
Vi kom undan med blotta förskräckelsen på en annan punkt också. Vi gjorde en skorstensbesikting av de två eldstäderna i huset. Resultat= den ena blev belagd med eldningsförbud. Detta fick säljaren åtgärda innan vi flyttade in.
Så här med facit i hand blev inget som vi trott.
Vi köpte ett inflyttningsklart hus. det enda som vi ville göra var att riva två väggar.
Istället fick vi riva hela badrummet och bygga nytt.
Hallgolvet samt skafferigolvet fick rivas upp. Även en del av köket var tvunget att rivas.
Med andra ord blev det nytt kök också när vi ändå höll på.
Visst börjar huset bli mitt drömhus nu med tanke på att jag fått sätta min personliga prägel på både badrum och kök... Men än är det bitar kvar som inte fallit på plats. Se bara på vår eländiga trädgård!! Det var den vi skulle lägga några slantar på att fixa till-inte huset!!
//Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar