Idag

gratulerar jag

VÄRLDENS bästa farmor

som fyller 81 år!

Självklart med en bild på ägg i gulaste gult som ju är en av min farmors favvofärger:)

Kram Annica

Fyra

arbetsdagar kvar. Sedan tar jag påsksemester. Och den ledigheten är ofantligt efterlängtad! Jag är inte mycket för påskpynt men idag plockade jag fram min lilla, lilla kartong. Några små blommiga gulrosa ägg i den lilla marimekko-skålen blev sött tycker jag! Kram Annica

Myspys

Jag är helt slut efter denna arbetsvecka så medan maken och äldste sonen ser på hockey i cloetta center tänder jag ljus och kryper ihop i sängen med lap top, chokladbit och en inredningstidning. Kram på er! Annica

Satan i gatan vad tiden går fort!

Redan onsdag och bara två arbetsdagar kvar denna vecka!

*

Nästa vecka är det bara fyra dagar att jobba och sedan väntar en veckas ledighet vilket känns riktigt skönt! Kom på att jag ju gett er en liten förhandstitt på loppisfynd från helgen.

Då fick ni se min stolta segelbåt.

Ni som känner mig förstår förstås att det inte var det enda som fick följa med hem...

En hel del kannor blev det så nu kan jag nog titulera mig samlare:)

*fniss*

Bara två ljusstakar blev det dock...

Have a nice wednesday!

Kram Annica

Segelbåt

Måste ju ge er en förhandstitt på dagens Loppisfynd. Största fyndet blev denna segelbåt för ynka sextiofem kronor. Nu ska här göras matteläxa med sonen. Kram Annica

Längtan

Längtan efter våren har ju funnits i min kropp ett tag.

Min lekamen riktigt letar efter solens strålar och dricker törstigt när solen visar sig.

Men idag...

var det som om jag tröttnat på vårens ankomst.

Flera plusgrader och lite sol till trots.

Det enda jag såg på min väg till jobbet var alla högar med äckliga hundbajskorvar som låg tamefan

ÖVERALLT!

Nej nu skippar vi den trevande starten på våren och går direkt på blommor som knoppas och träd som står i blom!

*

Kram Annica

Tjoho

Mina nya gardiner som varit restade anlände idag, tio dagar tidigare än beräknat. Kan man bli annat än glad? Kram Annica

Tada

Fem lådor och två skåp har fått handtag. Bara 6 överskåp kvar... Kram och ha em bra måndag. Annica

Direkt

Från cloetta arena. Vinst till brynäs. Fyra två

Kvällsmat

Vad serveras i dag då? Inte en aning men det innehåller morot, röd lök och paprika... Kram Annica

Ledsen

I slutet av juni skulle det varit 17 år sedan.

17 år sedan vi fick hem vårt första barn...

ja inte ett människobarn utan ett fyrbent barn.

*

En busig liten kattunge som sprang över golvet jagandes en pingisboll och slirade in i väggarna av den höga farten.

Det var T:s och min första gemensamma lägenhet och vi blev liksom en familj på riktigt.

Kattungen trodde verkligen jag var hans mamma och en ömsint kärlek uppstod mellan oss.

*

Den lilla busiga hårbollen växte upp och blev en hormonstinn tonåring och så småningom fick han sitt första syskon.

Vårt första människobarn.

Han var ganska svartsjuk och ville bäras runt på den axel som var ledig när jag bar dottern på den andra (har ganska härlig bilder på detta i mitt fotoalbum:) men när det kom till kritan försvarade han sin syster mot saker han trodde var hot.

*

Med åren fick han fler syskon och han var inte alltid kärleksfull mot dem...

men van att bli dragen i svansen, ja det blev han!

Både ett och två försiktiga rivmärken syntes på syskonen när de varit för hårdhänta.

*

Det var en ömsint syskonkärlek...

*

Åren har nu passerat och den lilla kattungen som blev till slut en gråsprängd herre som njöt av att strosa omkring på tomten.

Han älskade att ligga i solen och lapa sol och njöt av att umgås med familjen.

*

Vi å andra sidan hade dåligt samvete över att vi inte längre kunde ha honom inomhus då vi fått allergi i familjen...

Men att göra sig av med en älskad familjemedlem gick ju inte!

Vi byggde ett litet hus där han fick vara i fred från andra katter, elaka fåglar och kylan.

*

Det var med stor sorg i hjärtat jag såg att min älskade katt började bli gammal.

Att han inte längre var lika pigg och att han inte orkade ta hand om sin päls.

Till slut kände jag mig tvungen att ta beslutet som jag alltid varit rädd att behöva ta.

Jag grät i flera veckor innan jag orkade ringa samtalet...

Och när jag sedan ringt så grät jag över att jag skulle vara tvungen att åka in till veterinären med honom.

*

De sista dagarna i hans liv fick han vara inne hos oss i familjen.

Han låg i knät och njöt av familjelivet och verkade förstå vad som komma skulle.

*

När det väl var dags så la jag honom i transportburen och han som alltid ylar när vi åker bil var lugn som en filbunke.

Jag, som såklart grät, bad min älskade katt om ursäkt för det jag skulle göra med orden :-förlåt jag vill verkligen inte göra detta men jag känner att det är bäst för dig.

Då lägger min älskade katt sin tass i min hand...

*

Veterinären undrade om vi ville gå ut när de gav honom sprutan men det kunde jag bara inte göra.

Jag ville vara där och klappa honom när han somnade in för alltid.

Något annat alternativ fanns inte.

Han skulle inte vara ensam när han somnade in.

Jag grät floder av tårar men det kändes ändå bra att veta att han hade både mig och T där.

Att han kände kärlek det sista han gjorde i jordelivet.

Nu finns han i katthimlen och jag kommer alltid att minnas honom.

Min älskade

Jamess