Jisses

Ibland går man omkring och är missnöjd och känner att inget händer i ens liv och så kaboom så kommer allt på en gång... Då är det bara att ta ett djupt andetag och följa nallens råd... (fick den söta nallen i 30-årspresent av en kompis)

Jag har inte varit inne och bloggat på några dagar för jag har varit upptagen med gäster dygnet runt sedan jag var inne sist.

Kompisar här i söndags till hyfsat sent. Måndags- nya kompisar kompisar kom, sov dessutom över och åkte i morse. Någon timme senare dök släkten upp för födelsedagsfirande och åkte inte förrän vid strax efter 22.00. Skönt sade jag med en suck. Nu blir det kanske lugn och ro...

Då påminde mig sambon om kompisar som kommer på besök imorgon...

Det är konstigt det här...jag har semester 7 veckor men inte förrän man är inne på slutklämmen av ledigheten dyker typ alla upp!

Nu ska jag pusta ut en kvart innan jag borstar tänderna och kryper till kojs. Får se om jag kan sova bara, för det har blivit en del kaffedrickande idag... Men jag hoppas på utmattning! Annars kan jag ju alltid läsa bibeln för den kom idag...Ja, nya IKEA-katalogen alltså. *ler*

Kram

Annica

ö

Det är litet men jag är glad vi har det!

Ja, toalettutrymmet på ovanvåningen alltså! För i en familj med fyra barn krävs det minst två toaletter för att livet ska fungera. Jag säger bara magsjuka så vet ni vad jag menar...

Vår lilla toalett går i ljusblått och vitt och har inte ändrats ett dyft sedan vi flyttade in. Det var faktiskt det finaste rummet av alla, alla kategorier. Ja, de har misslyckats lite när de drog silikonsträngar runt fönster och dörr. Och vattenledningsdragningen till toan är nog den konstigaste jag sett men... ja, rummet tilltalar mig iaf.

Det finns dock två saker som saknas i rummet i mitt tycke nr1: värmeslingor, för fy bubblan vad det är kallt att kliva in i rummet nattetid! nr2: en dusch, för visserligen är inte utrymmet så stort men jag har haft mindre badrum som haft badkar eller dusch så jag vet att det funkar. Med 6 personer i familjen är det risk för köbildning till duschen. Just nu är det ganska lugnt men när barnen kommer upp i tonåren i kombination med all träning de håller på med blir situationen jobbig... Ja, det tror jag iallafall!

Men riva lilla toautrymmet nej, det gör jag nog inte. Funderar istället på att bygga en dusch i klädkammaren som ligger i anslutning till tvättstugan. Men som sagt det är bara funderingar. Än tillåter inte ekonomin sådana utsvävningar... Och vem 17 har ork?!

Kram Annica

ö

Ännu en vecka är till ända...

Och livet går sin gilla gång. Har inte pysslat så mycket med målning eller husinredning i veckan utan mest umgåtts med folk och haft det bra.

Idag var vi iväg på en cykeltur hela familjen. Yngste sonen fick sitta i barnstol medan vi övriga cyklandes undersökte omgivningarna som är otroligt vackra. Jag är ju en långpendlare när jag arbetar och har därför inte så mycket tid att upptäcka min närmiljö eller att umgås med gamla eller nya vänner. Därför blir semestern extra viktig för detta. Idag lyckades jag slå två flugor med en smäll kan man väl säga.

På vår cykeltur plockade vi blåbär som det vid hemkomsten gjordes en paj utav. Den avnjöts senare på eftermiddagen tillsammans med brorsan och hans sambo och dessutom 4 oregerliga barn. Nog om det...

Idag tänkte jag bara visa några bilder från det rum där jag sitter när dagen lider mot sitt slut och jag behöver varva ner. Nämligen datarummet som det kallas i "familjetal". Datarummet är vårt minsta sovrum och det är tänkt att att det ska bli minstingens rum i framtiden. Just nu sover han i vårt rum men delar leksaksrum med sin äldre bror.

Hejsvejs och kram

Annica

ö

Gult är fult!

Nja, egentligen tycker jag inte det men den gula nyans som fanns på väggarna i den övre hallen var inte mycket att hurra över! Och i kombination med den träfärgade bröstpanelen blev den inte ens en hit på svensktoppen...Brorsan och jag gick och gnällde över den lite grann. Men jag gjorde inte slag i saken att måla om förrän jag (med brorsans hjälp) lyckats övertala sambon om att övervåningens hall skulle vara utmärkt som tv/filmrum med en projektor.

Så nu är alla väggar målade vita (ja, förutom längst upp och i hörnet ovanför trappan för jag har höjdskräck och vill absolut inte klättra omkring på någon stege... men jag har blivit lovad hjälp) och jag funderar på att måla även träpanelen så småningom. Sofforna är mina favoriter från IKEA. Klippan som soffan heter gillade jag redan på gymnasietiden och den håller än idag. Roligt är det att man kan köpa nya överdrag efter tycke och smak, och då inte bara från IKEA. Idag har ju Bemz ett stort urval soff- och fåtöljöverdrag som passar IKEA:s sortiment.

När jag köpte sofforna var det med vita överdrag men jag har också kompletterat med röda för att liva upp lite. Självklart kompletterade jag med röda ljuslyktor... Senaste fyndet gjorde jag på semestern. Kuddarna inhandlades på rea och fick åka 40 mil för att bo hos mig...Sambon knorrade lite, bilen var redan ganska överfylld. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga. Och det gäller även kuddar!!

Kram Annica

ö

Jag är chockad!

Var inne i stan en sväng med tre av mina barn idag. Tog självklart en titt inne på Indiska men för första gången i världshistorien kom jag ut därifrån tomhänt. Inte undra på att jag är chockad!!

Hemkommen från stan var jag tvungen att sätta igång med sonens rum. Möblerna skulle tillbaka... Efter lite släpande och bärande (och bråkande med sonen som inte alls ville hjälpa till) var allt tillbaka i rummet och det såg snyggt och prydligt ut. Kan tänka mig att det ser lika fint ut någon timme imorgon. Men sen återgår det nog till dess normala utseende. Än har vi inte fått upp gardiner och rullgardin men jag ska mana på gubben så det händer snart!

Nu har jag slitit klart för idag.

Godnatt

Kram Annica

ö

Väderleksprognosen lovade regn

Men vädergudarna ville annorlunda. Vädret var faktiskt riktigt hyfsat fram till dagen började bli kväll. Då kom det både regn, åska och hagelskur...

Idag har vi haft bekanta från den håla där min käre sambo växte upp på besök. Trevligt! Vi har inte träffat dem på...ja...det måste vara sex år eller nåt sånt. Hursom så ringde de för att de var i krokarna och ville avlägga visit. De fick då en guidad rundtur i kåken vilket gav mig en funderare. Jag har en viss förmåga att alltid påpeka alla fel och brister som huset har. Men idag insåg jag faktiskt att sedan vi flyttade in har vi hunnit med en hel del. Och det vi gjort är jag riktigt nöjd med.

Jag är ju beroende av inredningstidningar och tv-program som visar de senaste inredningstrenderna. Jag suckar högt av välbehag när jag ser en fantastisk inredningslösning och jag hänförs av de nya trenderna som jag tycker är sååå snygga. Stilrena och moderna lägenheter blandas med de läckra funkishusen. Och alla är de så fantastiska. Men när det sedan kommer till min egen boning, då skulle jag aldrig i livet kunna tänka mig att det ska se ut som i en inredningstidning. Jag är ingen trendmänniska på det sättet... jag följer inte senaste modet utan allt jag för in i mitt hem har jag noga valt ut för att det ska hålla under en längre period.

Det tar lite tid att vara så omständlig som jag är. Inga köp är impulsköp. Ja, förutom mina ljuslyktor då... Dem kan jag inte få nog av! De finns i alla möjliga färger och former! Jag hade t.ex. inget kökskakel på ett halvår, vilket var ruskigt fult, för att jag inte hittade det rätta.

Nej nu vet jag inte var den här dagens inlägg i bloggen är på väg egentligen. Bäst jag kryper till kojs. Klockan är ju ändå halv två på natten och barnen vet man aldrig när de ämnar vakna...

Godnatt!

Kram Annica

ö

Strålande sol dagen till ära..

Ja, sambon har ju tvingats tillbaka till jobbet en vecka medan jag och barnen är hemma och har semester/sommarlov. Självklart passar då solen på att titta fram!

Dagen har verkligen varit fantastisk med strålande sol. Jag och småkillarna passade på att gå till den närliggande stranden på förmiddagen för ett litet dopp. Vi återvände ner efter kvällsmaten, men nu var vi hela familjen. Jag och barnen badade medan sambon tittade på oss från bryggan.

Hur det går med äldste sonens rum? Eeeh. På den fronten har det inte hänt någonting alls! Jag får lite ångest över det nu när jag tänker på det men å andra sidan kommer det regniga dagar då jag kan fixa med det. Antagligen kommer den där regniga, trista dagen förr än man anar. Morgondagens väderprognos lovar sämre väder. Iofs har SMHI haft fel förr men man vet ju aldrig.

Lägger upp lite bilder på dotterns rum istället för sonens. Väggarna har vi inte gjort något åt sedan vi flyttade in, vi tycker den milda gula färgen duger bra, men vi bytte ut hela möblemanget utan skrivbordet för ett halvår sedan.

Rummet är mysigt med flera fönster och Jennifer som dottern heter gillar hjärtan så det har blivit lite av ett tema i rummet.

Varning!!Stök-känsliga personer varnas-detta är en 11-årig tjejs rum!!

Kram Annica

ö

Manisk eller?

När jag nu fått hem en fungerande roller var det bara köra stenhårt. Natten till idag målade jag för glatta livet. Blev inte klar förrän vid halv tre.

Klev upp efter några väl behövda timmars sömn och målade lager två, vilket betyder att rummet faktiskt är färdigmålat. Nu återstår bara att sätta upp alla lister och foder som plockats ner innan vi kan bära in möbler och leksaker igen. Och sedan återstår bara den mest kära delen: nämligen att förbättra rummet genom att köpa in lite nytt såsom lampor och kuddar...*myser*

En och en annan barnlös (eller kanske någon som glömt bort hur det är att ha barn) kliar sig nog lite i huvudet eller tycker kanske att jag rentav är helt knäpp i bollen som står och målar ett rum mitt i natten. Men kära läsare... Under de 11 år som jag varit småbarnsförälder har jag aldrig och då menar jag ALDRIG fått vara ifred när jag håller på med målning och spackling. Så man tar de tillfällen man har när barnen är ur vägen och dessa tillfällen infaller oftast nattetid!

Idag är jag extra glad över att fönsterfodren över diskbänken äntligen är på plats. Jag vet att jag bara för någon dag sedan skrev att det nog inte kommer hända den närmaste tiden men ibland så sker under...

Nu ska jag faktiskt lägga mig trots att klockan inte ens slagit 24.00. Sambon måste ta ett avbrott i semestern vilket betyder att jag och de fyra vilda är hemma ensamma imorgon. Då gäller det att vara på hugget...

Godnatt!

Kram Annica

ö

Jag har en kompis som jag bloggar med. Idag fick jag ett litet mejl från henne. Där stod att jag skulle messa mitt mobilnummer till henne för hon ville skicka en bild på en tapet hon är i begrepp att köpa.

Precis som jag älskar hon inredning. Vi diskuterar ofta detta intresse i vår blogg. Och så skickar vi små bilder till varandra på våra senaste inköp och renoveringsprojekt. Det hela började för inte alls länge sedan när vi fick kontakt via Stayfriends. Vi gick i samma klass i högstadiet men tappade kontakten efter det. Så här 20 år senare har vi upptäckt att vi fortfarande är väldigt lika till sättet och att vi i mångt och mycket gillar samma saker.

Jag är lite avundsjuk på Petra (och det har jag faktiskt sagt till henne oxå) Anledningen till min "avishet" är att hon vågat ta steget att göra något nytt i sitt liv. Vi är båda utbildade pedagoger och har jobbat med barn i många år. Men just nu jobbar hon i den egna målarfirman som målare tillsammans med sin sambo.

Själv travar jag på i gamla invanda spår och drömmer om att en dag bli min egen...

Idag var jag in till stan och köpte mig en ny roller att måla med. Håller nämligen på att måla om min snart nioårige sons rum... Tyvärr hade jag fått tag i något måndagsexemplar till roller och höll på att bli vansinnig när jag påbörjade målningsarbetet. Men idag fick jag som sagt tag i en ny så nu är rummet grundat och bara det torkat klart är jag redo att ge mig på det med den ljusare blå färg som sonen valt till sina väggar.

Det ska bli skönt att få det klart för just nu står alla pojkens möbler i småbrödernas rum. Och där är det trångt och konflikter pågår dygnet runt känns det som...

Dottern vill absolut att vi ska måla hennes rum när detta projekt är klart men jag sa raskt nej. Ska något rum målas om så är det mitt och sambons. När vi flyttade in var färgerna i samtliga rum ganska ok. Utom i vårt. Väggen ovanför vår säng är porrigt rosa-sådär lite bordellaktigt (som en av våra vänner sa). Eftersom vi inte haft möjlighet att göra något åt det än har jag liksom lärt mig leva med färgen och försökt anpassa resten av rummet till den. Men för några dagar sedan såg jag åter rummet på bild och insåg att det måste bli ändring.

Läste en artikel i tidningen om ett par med lite ombytta roller. Hon gillade att snickra och fixa med hemmet medan han hellre tog det lugnt samt skötte markservicen.

Min sambo hatar att snickra och tapetsera men gör det ibland för husfridens skull! Idag har han varit duktig och tvättat samt skrapat fönsterfodren på ena sidan huset. Om det inte regnar imorgon så blir det väl till att måla dem. Det är verkligen välbehövligt för färgen började flagna...

Nu ska jag ta mig en kopp te och njuta av att barnen äntligen är i säng.

Sköt om er!

Kram Annica

ö

Vår hall...

I lägenheten där vi huserade under 5 år var hallen inte något man ville kännas vid, den existerade knappt! Man klev in i hallen, hängde av sig ytterkläderna,tog ett steg eller möjligtvis två, och vips så var man inne i ett rum. Känslan av detta fick jag tillbaka idag när jag och familjen besökte min barndomskamrat. Kompisen bor i en jättefin bostadsrätt tillsammans med sina 4 barn, sambo och ett bonusbarn men som i de flesta lägenheter är hallen minimal.

Hursomhelst så mindes jag känslan att kliva innanför dörren och se oredan som fanns innanför den. Värst var det vintertid med alla stövlar, overaller och mössor. För att inte tala om den våta sörja och av snö som smält som låg som ett täcke över hallmattan och golvet...

Vår nya hall kunde bara beskrivas med två ord. Grön. Rymlig. För det var så den såg ut när vi flyttade in. För mig som har minnet av dem gamla ynkliga, trånga hallen i färskt minne kan den nya bekrivas som en dröm... mer eller mindre. Men visst fanns det saker att förbättra! Den våta sörjan innanför dörren var densamma och klädmängden hade inte direkt minskat...

När vi tvingades riva upp golvet pga avloppsproblemen fick vi möjlighet att bättra på hallen. Vi la in ett svart klinkergolv ,med härlig golvvärme under, precis innanför ytterdörren. I resten av hallen lade vi in ekparkett som sedan löpte vidare in i vårt kombinerade kök/vardagsrum. Och de gröna väggarna blev så småningom till en ljusgrå panel och ljuvt rosa rosmönstrade tapeter. Och så platsbyggde vi en hallgarderob.

Nu väntar jag på att vi ska få de sista tapetvåderna på plats och så ska panelen målas ännu en gång. Och så ska vi bygga en snyggare skoförvaring. Den vi har just nu funkar men är inte vidare snygg...

Men det är väl bara en dröm...

Kram Annica

ö

Semester=krav

Kraven man har på sig under sommaren är ganska stora. Det är mycket som ska hinnas med. Det är vänner och släktingar som ska besökas. Resor som ska göras. Och så ska man vara så in i skogen nöjd och glad i denna stressiga tillvaro. För mig är mitt hem och att få "jobba" med det avkoppling. Jag älskar att fixa och dona. Göra små stilleben av vackra stenar. Köpa några nya kuddar på rean. Och måla en och en annan vägg eller list.

Tyvärr delar inte min sambo min fixarglädje. Han vill bara resa, resa och resa. Ja, och koppla av med en öl i handen eller kolla in någon travbana runtom i landet. Men att renovera, nä det är inte hans grej.

Idag slog det mig när jag satt lutad över en av mina inredningstidningar att vårt kök ALDRIG kommer bli klart. Ja, inte av den anledningen som man ser i alla dessa inredningstidningar nämligen att man bara kände att köket var klart och då bara måååste man göra om det igen för att ha något att göra. Utan anledningen är att vi inte riktigt har den tiden och orken. Och pengarna ska vi inte tala om. De kommer in på kontot ena dagen och nästa så är de försvunna igen.

Vi påbörjade renoveringen av köket när vi var tvungna att riva upp golven pga avloppsproblem. Vi passade då på att dra om avloppet i köket när vi ändå hade alla golv uppe. Detta ledde i sin tur till att hela köket gjordes om.

Jag är nöjd med resultatet. Jag gillar färgerna och ytorna. Men samtidigt retar det gallfeber på mig att vi aldrig får upp de där listerna och dörrfoderna. För att inte tala om järnbalken som sattes upp när vi rev bärande väggar. Den måste kläs in. Frågan är bara när...?

Fick löfte av sambon senast igår att vi iallafall skulle få upp foder runt fönstret på bilden här ovan under morgondagen (läs idag). Otur för mig/tur för honom blev det vackert väder idag. Han kunde därför legitimt skylla på detta när det så här i slutet av dagen gapar tomt runt fönstret...

Sköt om er!

Kram Annica

ö

Att renovera badrum...

kan som de flesta vet bli en dyr historia.

För den som läst min inledande uppsats (ja, det blev visst det, den är hiskeligt lång. Ber om ursäkt*ler*) om vår ofrivilliga badrumsrenovering kommer det inte som någon överraskning att vi inte budgeterat för en sådan.

Jag är ganska kinkig av mig när det gäller att få det som jag vill men jag är inte gjord av pengar. Så efter att ha sprungit runt i miljoners miljoner butiker som saluför kakel och klinker samt badrumsinredning fann jag det jag ville ha och det till en rimlig kostnad. Min sambo behövde dock lite övertalning då han trodde det skulle bli för sterilt med vitt kakel. Han såg framför sig duscharna i en idrottshall.

Så det var bara slänga fram fem års Hus&Hem-tidningar för att bevisa att vitt är hållbart och snyggt. Jag är riktigt nöjd med resultatet. Helheten känns fräsch och jag blir lite extra glad av det underbara bubbelbadkaret och av golvvärmen som värmer mig kyliga morgnar när jag tvingas kliva upp vid halv fem-snåret.

Ta hand om er därute!

Kram Annica

ö

Hjälp

Jag håller på att bli galen. Hittar inte rätt i mitt försök att skapa en intressant blogg. Alla bakgrunder jag provat känns fel och jag vet inte heller hur jag ska skriva. Tänk så lätt livet varit om man varit liten. Man kunde ha sitt eget lilla krypin där man bara kunde vara sig själv. Utan att tänka för mycket utan bara agera.

Det är mitt problem! Jag tänker för mycket!

Kram Annica

Vill bara lägga till några rader så här i efterhand. Jag har nu börjat få koll på hur jag vill att bloggen ska se ut. Tyvärr trilskas den rejält med mig och jag har svårt att få bilderna att fastna där jag vill ha dem. Förhoppningsvis löser jag detta problem snart. För det driver mig till vansinne...

När glädjen vänds till sorg och besvikelse

Sambon var äntligen färdig med sina studier och vår familj växte under tiden studierna pågick. Från att ha varit fyra personer i hushållet var vi plötsligt 5 personer, och en liten till var på väg, inklämda på en yta om 92 kvadrat. Så vi gav oss ut i bostadsdjungeln och började leta efter vårt drömboende.

Att hitta ett så pass stort boende till en rimlig peng i storstan där vi bodde var tji, så det blev till att titta i de lite mindre samhällena utanför stan.

En dag hittade vi inte mindre än tre objekt som föll oss i smaken. Storleken på hus varierade från 150 till 200 kvadrat och priserna var resonliga med tanke på hur det såg ut på marknaden.

Vi kontaktade mäklarna och åkte på visning på alla tre samma dag. Det ena huset gick bort direkt. Visserligen låg det på en trevlig gata men själva huset var fruktansvärt opraktiskt planerat för en stor barnfamilj. Det var genomgångar genom sovrum för att komma in i andra sovrum. Inget att göra åt även om man var villig att riva en eller annan vägg alltså...

Hus nummer två tilltalade oss mer och låg på samma gata som det första. I huset bodde idag en barnfamilj och det fanns sovrum till samtliga av våra barn. Nackdelen med huset var det lilla köket och det lilla vardagsrummet. Och att det inte fanns två duschutrymmen. Men det gick ju att lösa med lite omdisopistion så det var iallafall intressant.

Till vi såg hus nummer tre. Vi föll som furor hela familjen. Det var ett sutteränghus med stora ytor och inglasad altan. Tomten var plan och här gick det att spela fotboll på gräsmattan. Det lustiga var att vi innan vi åkte på visningarna trodde att detta hus skulle vara det minst intressanda av de tre. Jag har aldrig gillat sutterräng...Vi gav oss in i en budgivning men var tvungna att lägga oss när vi var två kvar. Jag passerar ofta huset då det ligger precis vid dagiset där våra två yngsta går och jag funderar fortfarande på om det var rätt...

Vilket hus det blev? Ja, inte det första iallafall...

I början av 2005 gick flyttlasset från Linköping. Många av våra vänner ställde så snällt upp både med flytthjälp och barnpassning.

Huset var rena drömmen med stor hall och varsitt rum till barnen. Men så började eländet...

Redan andra dagen i huset ville barnen bada i badkaret. Visst, det gick väl bra. Det plaskades så det stod det härliga till och när de sedan badat klart sveptes de in i badlakan. Proppen drogs ur badkaret och vips så var det vatten överallt! Inte nog med att vattnet inte rann ner i brunnen under badkaret, allt vatten forsade dessutom från badkaret och ut i den intilliggande tvättstugan. Vilken mardröm- men det kanske bara var tillfälligt tänkte jag naivt. Besiktingsmännen som varit på plats hade ju inte sett några fel. Och inte hade familjen som bodde innan oss haft några problem, de hade de ju uttryckligen svarat nej på.

När vi kontaktade säljarna förstod de precis vad vi pratade om när det gällde fallet från badkaret. Golvet lutade mycket riktigt åt fel håll och vi lovades kompensation.

Och nu börjar den riktiga cirkusen...

Vi ringde genast en kompis som driver en byggfirma som lovade att komma och kolla på eländet och räkna på kostnaden. Vi bestämde ett datum för start av ombyggnad och trodde allt var frid och fröjd.

Som jag tidigare skrivit var vi ju inte riktigt nöjda med kök och vardagsrum. Vi hade därför kontaktat en lokal byggfirma som skulle riva två väggar mellan dessa rum och intilligande matrum. De släpade i sin tur med sig en elektriker för att ta loss eventuell el och för att sätta tillbaka den efteråt.

Väggarna revs och jag blev jättenöjd!

Elektrikern hade vi nytta av och han fick dra om en del el. Badrumskillen fixade med badrummet. Jag hade det inte långtråkigt-mammaledig som jag var.

Så en dag kommer plötsligt Pelle som badrumskillen heter och säger till mig- Du, Annica, vi har ett problem. Det forsar vatten ur avloppet i tvättstugan... Raskt in och stänga av tvättmaskinen. Avloppet tar inte emot mer vatten... Kanske har det blivit stopp någonstans...Har barnen stoppat ner nåt i toan... Det var många tankar som flög fram i huvudet vill jag lova.

Eftersom vi var nyinflyttade på orten hade vi inget kontaktnät som kunde hjälpa oss så jag ringde sambon som befann sig på jobbet och förklarade läget. Han i sin tur försökte få tag i en rörmokare. Alla var upptagna men kunde komma om några dagar. Men läget var ju akut! Jag ringde i desperation till den lokala byggfirman och bad om hjälp. Och visst hade de kontakter. De skickade en rörmokare nästan omedelbums. Han kunde bara konstatera att han inte såg något fel. Vi ringde då efter en spolbil bara för att konstatera att inget satt fast i rören.

Problemet avhjälptes inte och vi fick åter ringa spolbilen som gick ner med kamera i rören bara för att konstatera att inget satt fast. Problemet var att hela avloppssystemet under vårt hus var felkonstruerat. Killarna som jobbade i spolbilen sa att det syntes jättetydligt och de svor nästan på sina liv huruvida tidigare ägare haft problem med avloppet. De menade att de till 100%måste haft det.

Vi hade vid det här laget även kontaktat säljarna och ifrågasatt deras ärlighet kring dessa punkter. De hade i sin tur kontaktat den tidigare ägaren som dessutom byggt huset. Båda kom över till oss och tittade på eländet och lovade att hjälpa till med uppgrävning av avloppssytemet nästkommande morgon. På morgonen ringer säljaren oss och ber om ursäkt men den tidigare ägaren har dragit sig ur att hjälpa till då denne tror att han har lagen på sin sida.

Jag gråter i förtvivlan... Men biter ihop!

Raskt får jag tag i den lokala byggfirman som rycker ut och gräver upp eländet. Rörmokaren kommer åter ut och drar i sin tur om avloppet. Golvet läggs sedan igen.

Elektrikern kan inte göra klart det han ska pga allt annat, så förutom att vi inte kunde använda toa, dusch eller laga mat hade vi inte heller någon värme på bottenvåningen. Kul start som husägare...

Självklart blev det rättssak av det hela och vi fick genom vår svinsdyra advokat tillbaka en del av kostnaderna för våra utlägg.

När vi ändå var i farten så tryckte vi till våra mäklare lite också då denne ljugit i sin objektsbeskrivning. Visst kan jag tycka att vi var ruggigt naiva så här efteråt men det är inte varje dag man köper sitt första hus. Och vi använde oss av kända mäklare och kunniga besiktingsmän. Vi trodde helt enkelt vi var skyddade.

Vi kom undan med blotta förskräckelsen på en annan punkt också. Vi gjorde en skorstensbesikting av de två eldstäderna i huset. Resultat= den ena blev belagd med eldningsförbud. Detta fick säljaren åtgärda innan vi flyttade in.

Så här med facit i hand blev inget som vi trott.

Vi köpte ett inflyttningsklart hus. det enda som vi ville göra var att riva två väggar.

Istället fick vi riva hela badrummet och bygga nytt.
Hallgolvet samt skafferigolvet fick rivas upp. Även en del av köket var tvunget att rivas.
Med andra ord blev det nytt kök också när vi ändå höll på.

Visst börjar huset bli mitt drömhus nu med tanke på att jag fått sätta min personliga prägel på både badrum och kök... Men än är det bitar kvar som inte fallit på plats. Se bara på vår eländiga trädgård!! Det var den vi skulle lägga några slantar på att fixa till-inte huset!!

//Annica

Jag...och min familj

Familjen består förutom av mig Annica-mamma och lärare, av min sambo Tobbe och våra 4 mer eller mindre vilda barn Jennifer, Joakim, Jonatan & Johannes. Till familjen hör också katten Jamess.

Vi bor sedan 2,5 år i villa i Östergötland och det är i mångt om mycket denna "drömkåk" bloggen kommer handla om. Som de som sett filmen med samma namn vet, var drömkåken en riktigt mardröm från början men i slutänden blev det en riktig dröm. Jag hoppas verkligen det slutar lika bra för oss...
//Annica

Himmel & hav

Hela familjen, ja utan jag förstås för jag tar bilden, blickar ut över havet och den vackra utsikten vid Ales stenar.