Vi är just hemkomna efter en stund vid badplatsen.
Barnen har lekt sådär som barn ska göra.
Busat och kastat bollar.
Plaskat och jagat.
Oförstörda och omedvetna om det som händer omkring oss ute i världen.
*
Själv är jag oroad över det som händer.
Som kryper inpå och blir så påtagligt.
Inte bara för att det sker i grannlandet denna gång...
Det är lika skrämmande varje gång det sker.
*
Jag känner mig sorgsen i hela kroppen...!
*
*
Tidigare idag gjorde jag saker som får mig att må bra.
Det var tur så att det inte slår över helt när det händer saker som inte är av positiv natur.
Jag har vandrat runt i min trädgård och njutit av livet.
*
Jag har konstaterat att mina New Dawn tagit sig ganska bra och nu är fulla med knopp och att de börjat blomma.
Jag är nöjd med hur vacker kombinationen blekrosa ros med vackert gröna blad passar med det rostiga armeringsjärnet!
*
Och jag gläds över skönheten i det enkla.
*
Jag har även försökt avsluta ett målningsprojekt...
Med ett resultat jag inte är riktigt nöjd med...
Det började med att sonen önskade nya färger i sitt rum.
Jag höll med om detta.
Han har visserligen en fin blå färg på två väggar men den är så mörk.
Och sonen har ju det minsta rummet och då vill man ju att det ska kännas lite större än det är.
Färg till projektet köpte jag för länge sen...
Men sen är det där med att få ork och tid att genomföra det man tänkt!
*
Igår morse, direkt efter frukost satte jag igång med målningsarbetet.
Först vitt - i tre lager för att det skulle täcka det gamla blå...
och sen (idag) har jag maskerat och målat väggen randig.
Jag är jättenöjd med färgerna jag valde för de harmoniserar kanon med varandra!
Det är bara maskeringstejpen jag ogillar...
den släppte taget och lät färg komma in där den inte skulle vara
vilket betyder att kanterna inte är skarpa och att jag nu tvingas gå med pensel och stadig hand för att försöka rätta till...
*suck*
Men å andra sidan kunde det varit värre...
Saker får liksom perspektiv när saker händer!
*
Kram och ta hand om er
Annica
1 kommentar:
Vi visste inte vad som hänt förrän vid 19-tiden, då kom det ett par Norrmän hit som var i upplösningstillstånd.
Vet inte riktigt vart dom åkt ifrån, men dom hade kört bara en halvtimme när det hände, och dom hade väl varit på väg att vända hem istället för att fortsätta hit.
Sett på Tv nu, och det är ju förjävligt!
Vi får vara glada så länge barn i vår närhet får leva ett liv som idag!
Du är helt fenomenal på att göra om i Ert hus i år, ser väldigt snyggt i J:s rum, och så blir jag glad att Du även njutit lite av det fina idag.
Kram!
annette
Skicka en kommentar