Ja, det var länge sedan vi kom iväg på en söndagspromenix hela familjen men idag tog vi oss i kragen och gav oss ut i skogen.
Barnen samlade löv och själv njöt jag av den kalla friska luften och det oreanga omkring mig.
Snart är det ju bara en stor brun sörja omkring en så det gäller att passa på!
Sol var det si så där med men man kan ju inte få allt här i världen!
Nu väntar en härligt doftande höstgryta som står och puttrar på spisen.
Kram Annica
1 kommentar:
Uff nu kände jag mig dödsgammal. 200 år sen??? Näe det tror jag inte ett ögoblick på....
Jodå allt är bra med mig här.
Med dig med ser jag. Det är bra.
har inte haft så stor datalust sista tiden. Man kan undra varför....
Men det kommer väl nu när kvällarna blir mörkare och mörkare....
Sköt nu om dig min vän, så tittar jag snart till dig igen.
Hoppas grytan smakade bra.
Kramen från mig.
Synne.
Skicka en kommentar