Blå mellandagar

och en strålande sol.

Kram Annica

God Jul

 

önskar jag från mitt soliga paradis!

 

Kram Annica

Ingen lussekatt

men visst är han väl söt i sin tomteluva, vår Sixten:)

Kram Annica

Vacker i vitt

Kram Annica

Vintertid

Vintern brukar ofta betyda sjukstuga.

I år är inget undantag.

Jag dras med halsont och förkylning.

Kraxar som en kråka...

Familjen är inte bättre den!

*

Snön överraskade Östergötland rejält igår.

Rena stormen.

Skapade lite kaos- som vanligt.

Avåkningar på vägarna och inställda tåg och flyg.

Idag var lite i samma anda...

*

Själv trotsade jag snön och slog mig fram till komposten trots stooooora drivor av snö att klättra över.

Och se...jag visste väl att det var värt det.

För bredvid komposten fanns de vackraste fotomotiv.

Bara att slå sig in igen för att hämta kameran!

*

*

*

*

Inomhus har jag pyntat i årets färgval

blått, vitt och silver.

Men några vackert röda amaryllis sticker ut!

*

Till första advent hade jag fixat familjefika.

Pepparkaksgrissini med mögeloströra, lussebullar, saffransbiscotti och glögg.

Och lite godis i form av snöbollar, chokladkola och fudge.

*

Det är riktigt mysigt i köket!

*

...och så gott det doftar av hyacinter!

*

I helgen hoppas jag få fira min födelsedag med mina närmaste -så håll en tumme för att den eländiga förkylningen släpper greppet om mig!

*

Kram Annica

Ibland går det inte som man tänkt sig...

Det där med att kickstarta hjärnan efter semestern gick ju sådär...

Förra läsårets alltför hårda schema tog knäcken på mig!

Och medan livet snurrar på för de flesta har jag fått ta en ofrivillig paus.

Från allt.

Hjärnan bara stänger ner och jag är konstant trött...

*

Jag är så långt ifrån den forna Annica som jag bara kan vara...

Energilös ligger jag och tittar på hela dagtv:s utbud.

Intelligent tv gör sig icke besvär,

jag kan ändå inte koncentrera mig på det jag ser.

*

Tur jag har sällskap iallafall...

*

Både Sixten och Smulan gillar soffhäng på dagarna:)

*

Om jag hade haft känslor hade det varit bra.

Men jag känner mig oftast helt tom inombords.

Inga skratt.

Ingen gråt.

Bara en väntan på att medicinerna ska göra verkan.

Och det verkar ta tid.

Alltför lång tid!

*

Både läkaren och min samtalspartner har gett mig order att göra saker som gör mig glad.

Det är svårt...för det finns liksom inget som får mig glad...

Inredningstidningar som jag vanligtvis hade slukat så fort de landat i brevlådan ligger på hög och samlar damm.

Plockar inte fram kameran och dokumenterar allt som jag vanligtvis brukar göra.

Penslarna står och väntar på att användas.

*

För några veckor sedan när jag varit på samtal slank jag in på färgaffären i ett försök att bli normal igen.

Och det funkade faktiskt ett kort tag...

Jag spanade in den fantastiskt söta tapeten som numer sitter i vårt nyrenoverade skafferi.

Men ärligt...det är inte som innan jag blev sjuk då jag kunde jobba dag och natt med mina inredningsinfall...

En timme eller två och sedan är jag utmattad i flera dagar...

*

Bara att åka till tandläkaren med ungarna fick mig att somna för kvällen vid sjutaget.

*

Måtte min energi och min glädje komma tillbaka till mig snart...

Jag vill inte vara den person/zombie jag är just nu resten av livet!

Semester...

Ja, det hade man ju kunnat önska att det var men nu är det slut på friden!

Hängmattetänket får gå ner i viloläge och så kör vi igång hjärnans andra delar på full kapacitet igen...

*

Första veckan är strax avklarad.

En hel del förberedelse inför det som komma skall har hunnits med och igår hade företaget sin höstupptakt.

Föreläsningar och  presentationer fram till middagstid.

Därefter välkomstdrink, trerätters och uppträdande av Eric Gadd.

Kvällens sista timmar (och några nattetid) ägnades åt ett motionspass på dansgolvet innan jag tog plats i sängen på hotellrummet.

Norrköping är en trevlig stad även när man är "turist":) 

*

Kram Annica